Häng på!

Nu drar jag mig vidare. Tar jesusbussen till tumblr och kör ett nytt race där. Det kan ju bli hur bra som helst. Kom igen, häng på, det blir kul.

lovisan.tumblr.com/

Image

Annonser

[vimeo vimeo.c…

[vimeo vimeo.com/49145786]

 

Blümchen och indianmusik- det kan aldrig bli trökt


Mamma och jag rensade källaren idag. Det gick till på det sättet som det alltid gör. Jag tog upp onödiga saker och mamma var hela tiden rädd för att lampan skulle släckas. När vi kände oss klara gick vi till skräpförrådet med allt utrensat skit. Jag var iklädd tre lager jackor som skulle slängas, mjukisbyxor och flipflops. Bakom mig släpade jag en vit hurts som saknade två hjul. Mamma bar på ångest och fem överfyllda påsar. Med mig upp i lägenheten hade jag sedan tagit fyra gamla dagböcker. Kvällsnöjet var fixat.

I och med att ni, kära läsare, känner mig så bra tänkte jag dela med mig av tankar jag hade som barn.

Ni vet de där indianerna som brukade stå och spela utanför Åhléns city? Det var antagligen deras album som jag lyssnade på. Den där fullgubben vet jag ingenting om. Kommer inte ens ihåg att det hände. Förvånar mig heller inte. Allt kunde hända på Bodalsgården

Jag bara jik iväg för att slippa allt himla tjafs!

OK. Ett hål. År 2000/

Blockflöjtsorkestern hette Flitiga Fingrar. Jag spelade basflöjt. Tydligen kom inte den aktiviteten med på topp 7-listan

Jag fick bärgis skjuts dit

AWESOME DAG

Jag ville bara skriva det liksom.

Får du någonsin chansen att dansa till Blümchen, TA DEN! Oavsett hur svår dansen är

 Sen är det lite märkligt att jag började kalla min dagbok för Muzze. Vem i helvete är Muzze?!

Undertecknat…

tel: 073X XXX XXX

Kommer ni ihåg när det var en fågelmås som bajsade på mitt fönster? Nu har jag blivit utsatt igen. Men den här gången har måsmaffian gått för långt. Jag upptäckte bajs på baksidan av min vita t-shirt. Det blev antagligen placerat där när jag cyklade i förmiddags. Ett svart gegg nere vid svanskotan. Jag tar det personligt.

Ska på semester i Italien imorgon. Känns skönt att komma bort från all den här SKITEN. Kan dock föreställa mig att måsmaffian där nere är lite mer avancerad. Har man sett Gudfadern så fattar man. Blir jag träffad igen kommer jag nog försvinna ett tag. Leva i exil, gå under jorden tills att det känns säkert igen.

Tills vidare mina vänner. Ha en fin midsommar!

Ska in till stan idag. Måste komma ihåg att…

om  jag ser någon från gymnasiet jag inte orkar hälsa på
ska jag verka nöjd och viktig.

Hotellet heter Concordia

Mamma och jag ska till Italien om två veckor.
Jag går in på Tripadvisor.com för att spana in hotellet vi ska bo på.

Möts av denna bild

 

 

Det tar två timmar att handla här

ICA Skolgatan i Gottfridsberg är en väldigt liten affär. Den är så liten att man måste planera hur man ska ta sig runt för att undvika kollisioner och köbildningar. Det finns bara plats för en person i gången. Stannar du för länge vid bönburkshyllan är risken stor att du måste backa tillbaka mot intimhyllan ifall det kommer någon som vill förbi. En gång när jag och Kajsa skulle handla hamnade vi vid bindorna säkert fem gånger innan vi hann ta kikärtorna och gå vidare. Folk måste ha trott att vi hade världens problem med att välja vilket mensskydd vi ville ha. Typ som om vi tyckte att det var svårt och pinsamt.

Det känns som om hälften av alla som springer runt i denna lilla lilla butik är anställda. De är hur trevliga som helst. Hälsar alltid glatt och är ofta hjälpsamma. Däremot så envisas de alltid med att transportera väldigt stora leveranser genom butiken. Det gör att alla som står i vägen måste återigen lämna plats. Det hör inte till ovanligheten att man står i lugnan ro vid mejeriavdelning för sedan plötsligt i ögonvrån se hur ägaren av butiken närmar sig med en två meter ranglig hög vagn packad med äggkartonger och sillburkar. Då är det bara till att lyfta upp sin matkorg ovanför huvudet, luta sig fram mot frysdisken för att kunna glida förbi och ut ur hans väg. Samtidigt vänder man sig om mot ägaren för att utbyta ett artigt leende som signalerar att man inte alls har något emot att flytta på sig. Sen är man tillbaka vid mensskydden igen.

Bajsstämplad

Mitt stora fönster i rummet är ganska äckligt. Det upptäckte jag när jag kom hem sent i förrgår natt. En fågelmås, i allt sin prakt och stolthet (utan någon anledning då de är vårens vidrigaste tecken), hade bestämt sig för att utföra sina behov samtidigt som den svepte förbi mitt fönster. Det är alltså en stor vit splashfläck som har brett sig ut över hela rutan. Jag känner mig en smula kränkt .Bajset känns så placerat. Som om måsen medvetet velat markera för mig att ”vi vet var du bor, tro inte att du kan komma undan”.

Till historien hör att måsjäveln valde det fönster som jag inte kan öppna. Jag kan inte komma åt den andra sidan. Så jag sitter nu två dagar senare fortfarande med bajset i ansiktet. Jag kan inte glädjas åt det fina vädret. Vill dra ner persiennerna och gå och lägga mig. Ingen idé. Jag kanske slipper den äckliga synen men det finns inget som kan stänga ute ljudet av fågelmåsarnas flin och jag tänker inte låta dem tro att de kan knäcka mig lätt. Så jag sitter här och försöker låtsas som om jag inte bryr mig, som om jag fortfarande har min stolthet i behåll. Sen på måndag ringer jag vaktmästaren på Studentbostäder och ber han torka bort bajset.

”Det hade kunnat gå hur illa som helst” säger han med allvarlig röst under grannmiddagen

Jag blev så full i skratt när jag cyklade hem från skolan häromdagen. Det var ett äldre par i 80års åldern som skulle korsa cykel/gångvägen som ringlar genom en liten skog. De börjar sakta halta över, mannen med en käpp i ena handen och med ett stadigt stöd från sin fru. MEN SÅ PLÖTSLIGT upptäcker de ett hot som möter dem farandes på cykelvägen. En cykel kommer vinandes i all hast. De måste tänka kvickt! Hur ska de handla i detta krisande läge? Ska de fortsätta och chansa på att de hinner över, eller ska de avvakta tills att cykelfaran har passerat. De måste agera fort. Mannen TAR SATS ,släpper sin frus stödjande hand för att markera att hon borde nog avvakta då det är för farligt för henne att fortsätta, och börjar själv ”springa” över med sin käpp. Svetten har börjat rinna längs hans panna och hans andetag är ansträngda. Hans blick är fokuserad på andra sidan. Sakta tittar frun upp mot mig. Det lyser av skräck då hon möter min blick, jag är den skräckinjagande faran som närmar sig.

Jag börjar skratta samtidigt som jag saktar ner. Försöker säga så lugnande och trevligt som möjligt att jag kan givetvis vänta tills att ni har passerat. Vill lägga till att jag inte är farlig men känner att detta äventyr  kanske tillförde lite extra spänning i vardagen för mannen som nu står och pustar ut på andra sidan cykel/gångvägen. Kvinnan börjar sedan skratta hjärtligt med mig. Vi nickar åt varandra och jag tänker när jag cyklar vidare att det var nog det finaste paret jag någonsin mött.